VM-krönika av Gunilla

Varldsmästerskap – för oss!

Lördag – måndag

Så var vi där, Team SuperMario, med kropparna värkande efter några veckors intensivträning och med mardrömmar om att börja med fel ben i den nya ansatsen eller ha armarna på fel ställe vid bakåtansatsen. Vi var fjorton SPIF:are, några Neptunare, Blåare och en chilenare taggade för att ha roligt och göra vårt bästa. Men det blev lite mer än så – Åsa tilldelades en och en halv heltidstjänst i sekretariatet och några kraschkurser senare för flera av oss så såg runtikringorganisationen ut att kunna hålla – om än med lite nöd eftersom 1m- och 3m-tävlingarna skulle pågå samtidigt.

Inhoppningen för de nya färska sviktarna visade sig som befarat bestå av långa köer om ändå trevliga sådana. Amerikanerna och kanadensarna var nya bekantskaper och européerna är alltid lika kul att träffa igen. Mario försökte hålla koll på oss och finslipa detaljerna. Åldrarna 50-64 imponerade som vanligt med vansinnigt svåra och konstiga hopp och 80+:arna är alltid lika fascinerande. Nytt var indierna som skrämde livet ur oss, skulle de överleva? Täckmattan över barnpoolen fungerade fint som kombinerad prisutdelningsyta, gymnastikgolv och barnhage.

Tisdag – torsdag.

Först ut av våra blev Helena Troili, tätt följd av Jenny, Sofia och Kajsa. Sen rullade det på med mer eller mindre bra hoppning ifrån oss. Tre intensiva tävlingsdagar med tidiga morgonar, knepigt schema för näringsintag, inhoppning, laddning, sena kvällar och prestationsångest, att svika Mario fanns inte. Oskar satte respekt i konkurrenterna och tog fina silvermedaljer. Susanne och Marianne visade var skåpet skulle stå, och de som endast tävlande som inhoppning inför synkrot. Per visade grymt fokus och satte dit en fin 204C efter att ha skrapat vaderna på 203:an. Vi fick en hel del medaljer för fina 4-6 placeringar. Och engelsmännen sviker aldrig, de arrangerade en mycket trevlig kväll på Lisebergs världshus, lagom inför plattformshoppningen på fredagen.

Fredag, medaljdag.

Sofias strålande insats på höga gav ett brons, Åsa slog Tatiana och fick samma valör, Gunilla persade så det sjöng om det (även om det var nära att hon hoppade med glasögonen på) och var bara 2:15 poäng från ett silver. Så på fredagkvällen var vi som var kvar till synkrot matta, nöjda och med en inställning att nu skulle vi ha kul i Jönköping.

Lördag.

Synkrotävlingarna började med tävlingar på 3m där Marianne och Susanne segrade och Helena och Sofia knep fjärdeplatsen i klassen damer 25-49. Plattformshoppningen blev en jämn match där Åsa/Gunilla hade marginalerna på sin sida – ett oväntat brons med 0,3 poängs marginal. Jubel! Avslutningshoppning och grillning i Göteborg för de som var kvar.

Summerat.

Vi har fått se osannolika hopp, inspirerande hopp, avskräckande hopp, fantastiska hopp. Kvar i huvudet sitter spanjorernas insatser, Kellys höjdskräck, Jon Grundes fysikaliskt omöjliga 611B:a på tian, ryskans 401C-bomb från femman, den galna ukrainaren, den indiska missilen (5112A, 10m) Detlef som Detlef, den röda burkinin, Davids tyska med helskruv, Nates 413C:a och inte minst kampen mellan Nisse och indiern.

Det här inlägget postades i Tävling. Bokmärk permalänken.