6 medaljer till happydivers i Eindhoven

6-7 mars avgjordes öppna holländska mastersmästerskapen i Eindhoven och trots sjukdom lyckades polisenhopparna skrapa ihop en hel del fina resultat.

Gunilla, 1m GULD 150,85 poäng, 3m silver 150,45 poäng, höga GULD 136,90
Brian, 1m 6:a 174,85 poäng, 3m brons 156,80 poäng, höga 4:a 137,90
Åsa, 3m GULD 174,05 poäng (PB)
Kajsa, 3m 4:a 139,55 poäng
Helena, 3m 4:a 167,80 poäng
Sofia, höga silver 192,35 poäng

Gunilla har beskrivit hur det gick till:

Fredag: I väntan på simhoppskollegorna så tömmer jag och Fredrik ut all energi genom ett dryga femtimmarspass i äventyrsbadet. Utmattade träffar vi vännerna vid hotellet som pigga och alerta drar iväg till inhoppning och registrering.

Lördag: Väcks av Sofia som berättar att hela familjen Isoz blivit sjuka under natten och att hon inte kan tävla. Vi andra är pigga och ger oss iväg för första tävlingspasset.
Hallen är fin och det går bra att hoppa in på trean medan det tävlas på ettan. Vi damer tävlar alla samtidigt (utom Sofia som sover). Helena får inte visa att hon inte gillar 201C och hon följer instruktionen till punkt och pricka och gör en dunderfin variant. Jag sabbar 103B:an men sätter 203C:an. Åsa fasar för 403C men gör den i hyfsat god balans men öppnar på tok för tidigt. Kajsa har lika fina sträckningar som vanligt men något saknas, kanske lite jäklaranamma? Saftar själv i ordentligt för att få höjd på 201B:an – och får det. Kommer då helt av mig och vet inte riktigt hur jag ska agera eftersom det inte brukar vara så och smaskar över. Guld till Åsa och silver till mig som blev besviken. Tyckte inte att vinnaren var så märkvärdig men det var väl inte jag heller tydligen. Kikar lite på Brian som tävlar direkt efter men smiter iväg med Fredrik till äventyrsbadet igen. Man ska totaldränera sig på energi inför morgondagens två tävlingar har jag hört.

Åsa och Kajsa kommer också dit och får testa alla vattenkanorna – Kajsas jäklaranamma har vaknat och hon slår rekord i snurr-i-bubblan med hela fyra varv. Galet.
Efter en mycket sen lunch samlas vi på hotellet och hinner babbla lite innan K, B, Å och H går på banketten. Familjen Isoz lever, kanske kan Sofia tävla imorgon.

Söndag: Väcks av Helena som säger att nu är alla andra sjuka. Utom vi och Brian. Så vi tre mumsar frukost mycket tidigt och hoppar in i en taxi som tar oss till ett mycket stilla bad. Att tävla klockan 08:30 är tidigt och det är svårt att värma upp på riktigt. Ser till min förfäran att jag har tre till i mitt heat, var kom alla 40-taggare ifrån? Risk för att man blir utan medalj, dags att skärpa sig. Börjar med en finfin tyska. Halvskruven går riktigt bra. Håller mig sansad och satsar på sträckning och nedslag – jag vill verkligen inte bli slagen. Segern är i hamn när gårdagens vinnare gör fel hopp och nollar – trist att vinna på sådant men jag hade kanske gjort det ändå så det känns OK.
Brian kämpar på trean, missar lite i några nedslag men en hel del fina hopp i bra balans får jag se. Hans konkurrenter som också mått illa under natten kraschar hopp efter hopp och tada – ett brons!
Väl förtjänat!

Efter lite inhoppning på höga, jag gör bara mina sjuanhopp plus en volt bakåt på ettan, leker jag och Fredrik lite i vattnet, ritar tatueringar på benen, simmar med badtofflor och kollar på massor av fina men även vansinniga hopp. Sofia återvänder från de döda och inleder vår tävlingseftermiddag. Av sjukdomen inte ett spår, snyggt, propert och ett mycket rättvist silver. Det är svårt att slå Amanda som roar sig med bla 405C från tian…. Sen tävlar jag och Alma och en väldig massa karlar. Brian glömmer av ordningen och står nere på marken när han ska vara på femman. Ops. Handståendet blev mycket kort, men hoppningen känns överlag bra och inte så läskig. Inför 203C så tänker jag helst inte, utan saftar i. Tydligen har jag mer muskler nu än i somras eftersom jag går över och tydligen behöver tänka på teknik och inte bara på att dra runt den med våld. Guldet är givet från början eftersom alla andra kvinnliga 40-taggarna inte törs (Ha!). Men tydligen var de sura ändå eftersom de inte ville komma till prisutdelningen. Trist. Brian missade bronset med ganska lite marginal, väldigt synd.

Värsta upplevelsen: Detlef hoppar 201, sätter i hälarna i plattformen och gör en perfekt 0,75:a på den… markanta magen.

Blåslagen går han sen upp på 7an och gör 5223(!) som han sätter på rumpan.

Solen skiner, fåglarna kvittrar och vi tar en en skön promenad hem med matshopping på vägen med skramlande medaljer om halsen. Partyfaktorn i huset är låg, våra vänner släpar sig upp för att artigt beundra våra medaljer för att sedan somna om. Isoz och Brian ger sig ut å stan och jag är gudomligt glad över att få skylla på Fredrik – bara sitta hemma och lösa sudoku duger fint.

Måndag: Nästan alla på benen. Eindhoven stängt. Dödtrist. Flyg hem. Påminn mig om att aldrig mera åka med det där flygbolaget.

Gunilla Silver-Guld-Guld

Se film från tävlingen – klicka här

Det här inlägget postades i Tävling. Bokmärk permalänken.